Du ska få en annan aspekt att fundera på, något jag poängterar för Arbetsmiljöverket vid ett antal tillfällen. Tyvärr tror jag inte dom förstår (och knappt någon annan heller). Here goes: Rökdykning är en skyddsnivå, inte någon metod (som hela räddningstjänstsverige tycks tro). Det som definieras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rökdykning, är det skydd som krävs för arbete i tät brandrök etc. Jämför vid så kallad kemdykning, där det ofta talas om olika skyddsnivåer. Sett ur detta perspektivt, vad är då "skyddsnivå 1"? Jag är övertygad om att om man ser på det på det här sättet, kan det bli mycket enklare att hantera frågan även när det gäller lokala säkerhets- och arbetsinstruktioner. Fundera på den och kommentera gärna.

Där har du en poäng!

Enligt mitt sätt att se det är rökdykning bara ett verktyg för att utföra en arbetsuppgift. Det finns inget egenvärde i att springa in i en byggnad som brinner, värdet ligger i att skapa möjlighet att utföra ett arbete i form av brandsläckning eller eftersök. När vi pratar om rökdykning så gör vi det i allmänhet som en arbetsmetod, är det riktigt? Att betrakta rökdykning som en skyddsnivå är jag dock tveksam till. Däremot så skulle vi kunna diskutera skyddsnivåer i form av tex klädsel, övrig skyddsutrustning (Värmekamera, passutrustning, mm ) även vatten/slangsystem kan vara en parameter att ta hänsyn till när det gäller just skyddsnivån. Jag fattar vad du menar och efterlyser en mera nyanserad debatt även i andra forum.

Mvh
Magnus J

Dina två första meningar är helt rätt - det är ett verktyg. Men jag menar att det är det skydd som behövs för att...osv. Men det är då också ett verktyg, precis som ett par skyddsglasögon kan betraktas som ett verktyg (även om jag inte "använder" ett par skyddsglasögon för jobbet, men samtidigt krävs det för att jag ska kunna utföra arbetet säkert och i fallet med andningsapparat för att jag överhuvudtaget ska kunna utföra arbetet). Men rökdykning är INTE någon arbetsmetod.

Varför är denna definition så viktig?

Jag måste erkänna att jag inte följer med i ssvs argumentation för att rökdykning inte är en arbetsmetod. Om jag har en metod för att utföra ett visst arbete, då är det väl en arbetsmetod!? På det viset är ju rökdykning en arbetsmetod. Visst, när jag rökdyker, behöver jag precis som när jag svetsar eller kör truck i fryshus en viss skyddsutrustning. Om det finns olika behov av skyddsutrustning beroende på olika faktorer har vi ett antal skyddsnivåer.
Men frågan är egentligen vad man vinner på att kalla rökdykning för en skyddsnivå? Är det någon annan lagstiftning som gäller? Blir någonting tydligare och enklare på grund av detta? Upplys mig gärna om detta för jag hänger helt enkelt inte med i diskussionen.

Hälsningar / PO

Rökdykning ÄR ingen metod!

Jag menar att rökdykning varken är en metod eller en arbetsmetod. Arbetsmiljöverket reglerar arbetsmiljö, det kan ju knappast vara deras sak att reglera metoden (vilket tyvärr har skett i de nya reglerna). Det som Arbetsmiljöverket reglerar är det skydd som krävs för arbete i tät brandrök (eller motsvarande). Och jodå, det blir enklare om man betraktar det som en skyddsnivå - verktygslådan blir lättare att hantera.

Inom svensk räddningstjänst lever också den felaktiga uppfattningen att rökdykning är grunden för så gott som all verksamhet vid kommunernas organisationer för räddningstjänst. Många lever också i tron att man inte arbetar som brandman, utan som rökdykare. Man pratar om rökdykning dels som en uppgift och dels som en inriktning av räddningsinsatser ("...det är rökdykning som gäller..."). I ett internationellt perspektiv finns inget motsvarande, där man istället betraktar användningen av andningsapparater, skyddskläder mm som hjälpmedel och skydd för att lösa viktiga arbetsuppgifter.

I Sverige används Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rökdykning till och med som ett dimensioneringsverktyg för kommunal räddningstjänst. Alltför många lever i villfarelsen att fem man är det absolut minsta antal personal man kan vara vid en räddningsinsats för att överhuvudtaget kunna göra någonting på en skadeplats och att detta då kräver en fysisk arbetsförmåga långt utöver det normala.

Men det allra största problemet med att betrakta rökdykning som en metod, är att det hindrar den tekniska utvecklingen.

Beträffande terminologin:
Alltför många lägger ner alltför mycket tid på att utforma ny terminologi. De lagstiftande myndigheterna "hittar" då på olika begrepp som man överöser den kommunala nivån med. Det medför ute i verksamheterna problem att avgöra digniteten på ett enskilt dokument. (Därutöver förekommer en allmän övertro på det skrivna ordets förmåga att styra önsakt beteende.) Beträffande om man ska nyttja ordet reglemente, instruktion, lokal föreskrift, handlingsplan eller policy eller nåt annat bör bero på vilken terminologi men redan nyttjar. För ett lokalt "rökdykarreglemente", så torde i de flesta kommuner ordet instruktion vara mer adekvat. Om nu arbetsmiljöinspektionen skulle knorra över namnvalet, så kan man svara att man istället för att lägga tid på att implementera ett begrepp som avviker från övriga styrdokument i kommunen, lagt tiden på att få en riktig riskbedömning gjord före varje rökdykning. Det är avsvärt viktgare än vad "reglementet" kallas.
Beträffande om rökdykning är en metod eller ett skydd eller ett verktyg:
Jag föredrar att kalla rökdykning för metod. SSV har dock helt rätt i att svensk räddningstjänst alldeles för mycket både dimensionerats och inriktats på rökdykning. Rökdykning ger en redig kick och självkänsal åt personeln. Men att upprätthålla rödkykningsförmåga är mycket kostsamt. Det har i praktiken förhindrat utvecklingen av andra metoder och organisationer, som skulle kunnat vara mycket effektivare. Jag tror dock inte man rår bot på detta med namnbyte. Däremot med närmare kontakter mellan forskningsvärlden, räddningsskolor och räddningstjänster. Men det krävs att nytänkarna lierar sig....

Inressant debatt med många intressanta inlägg! VIsst känns väl benämningen Instruktion mer tillämpningsbar och synkar bättre ihop mad andra styrdokument vi har. I övrigt håller jag inte med om tolkningen att det skulle vara en skyddsnivå i den bemärkelse mj200 menar.
Rökdykning är en förutsättning för att kunna komma in o utföra sök/livräddning eller utföra släckning/eftersläckning på ett effektivt sätt. Sen att detta utförs i en miljö som kräver både speciell utrustning, utbildning och fysiska förutsättningar är det faktum som gör att det regleras i AFS:en vad som krävs för att en styrka skall få utföra rökdykning. Organisationen runt densamma styrs upp för att garantera så hög säkerhet som möjligt för rökdykarna. Då är det fel att kalla det en skyddsnivå.

Egentligen är det hårklyveri vilken benämning man väljer lokalt. Det är syftet o innehållet som är viktigt. Här skulle det finnas färdiga tolkningar med guidelines från SRV där man i grova drag anger fundamentala stolpar med utrymme för lokala anpassningar efter styrkornas storlek, tider för förstärkning etc.

För övrigt tycker jag, o många andra med mig, att det är verkligen olyckligt med den nya tolkningen av rökdykarledarens roll. Vi var många från operativa sidan som försökte få gehör för synpunkterna att bibehålla den "aktiva rökdykarledaren". Det gjordes felaktiga slutsatser om risken med 3 rökdykare o.s.v vilket aldrig var meningen med den "gamla" tolkningen.