Det började redan 1994. Innan Internet fanns på var mans skrivbord och när post till datorer innebar gula lappar med text på någons dataskärm. Jag hade förmånen att få arbeta med datautveckling vid Helsingborgs brandförsvar. Tanken, som många haft före mig, om att vi i räddningstjänsten ofta uppfinner hjulet gång på gång började föresväva mig. Jag hade läst i data-tidningar om Bulletin Board System (BBS), elektroniska anslagstavlor.
Tänkt och gjort. Förslaget om att skapa en räddningstjänst-BBS förankrades hos dåvarande brandchef Clas Thorell. Han var med på noterna om det bara inte kostade för mycket pengar. De drygt hundra tusen kronor det kostade med en 486-dator, 8-portarsmodem och telefonlinjer finansierades genom att ca 20 räddningstjänster samt Räddningsverket blev medlemmar i projektet för det facila priset av 3500 kr. Namet på BBSen blev BRANDSAM. För övrigt anser jag att grafiken och användargränssnittet på Brandsam fortfarande står sig bra mot många moderna system.
I Brandsam gick det att skicka brev till andra medlemmar, ladda upp dokument samt dela med sig av erfarenheter i räddningstjänstfrågor. Dimensioneringen av Brandsam med åtta ingående linjer var i ärlighetens namn ett visst overkill... Rekordet i samtidigt uppkopplade användare låg på tre stycken. Jag dimensionerade ner linjeantalet ganska snart. Modempoolen för Brandsam hade jag i kontoret innanför mitt eget. Det var lika spännande var gång jag hörde rasslet i modemen. Jag sprang ofta in för att se vem som kopplat upp sig.
På tal om uppkoppling var den maximala hastigheten 14,8 kB/s.
Både Sirenen och Räddningsledaren skrev om Brandsam. I Sirenen 1.95 stod bland annat att läsa om fördelarna med att slippa uppfinna hjulet på nytt, hur Brandsam fungerade och vad det kostade. Dessutom berättades om Räddningsverkets framtidsplaner på att starta en egen BBS och att det nog inte är ett bra alternativ om man vill ha ut information snabbt. Då är det bättre att lägga ut den på ett 020-nummer...Förresten bedömdes Internet och hämtfax som två andra intressanta område.
Brandsam tynade bort efter drygt två års drift då det visade sig att varken tekniken eller användarna var tillräckligt mogna.
I slutet av 90-talet fanns ett tag en Internet-sajt med samma tanke som Brandsam, att dela på information. Inte heller denna överlevde, och anledningen till det vet jag inte.
Tiden var mogen för ett nytt försök 2006, då i egen regi som ett heltidsarbete. Jag fick friår från Helsingborgs brandförsvar och kunde under det året se om det fanns en möjlighet att få det att fungera. Det gjorde det, och i maj 2007 avslutade jag min anställning på brandförsvaret.
Du skriver i 'Jag-form' , men det saknas en undertecknad person - Vem är du !
Lars G
Jag är PerOla Malmquist. Brandingenjör som arbetat mycket med operativ ledning, stabsorganisationer vid kris och teknikutveckling inom räddningstjänst. Min karriär har till största delen varit på Helsingborgs brandförsvar med vissa uppdrag utanför den organisationen. Till exempel som uthyrd till Räddningsverket för framtagandet av lägesuppföljningsprogrammet LUPP. Sen har jag programmerat de första raderna programkod till stödsystemet Ikaros, som numera heter Daedalos. Det skedde som ett stödsystem för Helsingborgs brandförsvar, men när programmet började bli användbart hade vi en tanke att vi skulle ge bort det utan kostnad mot att övriga räddningstjänster som började använda det bidrog till finansieringen av utvecklingen. Sen blev projektet så stort att det inte kändes realistiskt att driva det i den formen längre, men det är en helt annan historia.
Sen maj 2006 driver jag Utkiken på heltid med ambitionen att hjälpa räddningstjänster att samverka om information och kunskap och slippa uppfinna hjulet om och om igen.
Pratar vi sen om det mer mänskliga planet så är det fru, två barn, radhus och kombi som gäller. Samt ett väldigt stort intresse för sporter som har med vatten och fart att göra. Vattenskidor och kiteboarding är ju två fantastiskt roliga idrotter.
/PO