I många publika byggnader/samlingslokaler i Vk2B, t.ex. gallerior, buss- och tågstationer, foajéer o.dyl. är en vanligt förekommande utformning att entrépartierna tillika utrymningsvägarna utförs med skjutdörrar som öppnar automatiskt m.h.a. dörradar och vid eventuellt strömavbrott.
I BBR 5:352 är dock föreskriftskravet att "dörrar i eller till utrymningsväg ska kunna öppnas genom att trycka på dörren eller kunna öppnas med ett lättmanövrerat trycke". Innebär kravet i 5:352 att skjutdörrar i utrymningsväg i Vk2B därför måste utformas med utbrytningsfunktion (break-out) för att uppfylla kriteriet om att kunna öppna dörren genom att trycka på den? Detta skulle i så fall innebära att den utbredda praxisen att ha skjutdörrar utan utbrytningsfunktion i utrymningsväg (och utan kompletterande slagdörrar etc.) är en otillåten lösning. Analytisk dimensionering kan ju tillämpas för att avvika från det allmänna rådet men rimligen inte från det specifika funktionskravet i föreskriften om att dörren ska kunna tryckas upp?

I de allmänna råden till BBR 5:335 att skjutdörrar bör inte enbart öppnas med elektrisk tryckknapp.
Om sådana dörrar öppnas vid strömbortfall, kan det då anses utgöra ett annat öppningssätt och att skjutdörren då uppfyller det allmänna rådet? Eller hur ska man tänka här? Vad är anledningen till att man tycker att just skjutdörrar inte enbart får öppna med elektrisk tryckknapp?