Den stora branden i Chicago, 1871

Casey Grant från the National Fire Protection Association & författare Lauren Tarshsis (I survived-bokserien) pratar om lärdomar från den stora Chicagobranden 1871.

Branden på Triangle Shirtwaist Company, New York - 1911

Den 25 mars 1911 bröt en brand ut på Triangle Shirtwaist Company, som låg på de tre översta våningarna i en 10-våningsbyggnad nära Washington Square Park i New York City. Branden var den värsta i stadens historia vid den tiden, dödade 146 människor.

1911 var New Yorks brandkår inte utrustad för en brand av denna skala. I själva verket nådde vattenströmmen från brandkårens slangar och stegar bara så högt som till sjunde våningen.

Följderna av denna brand var en kritisk och viktig period som så småningom ledde till en av de mest betydelsefulla och varaktiga drivkrafterna för arbetsreformer och brandsäkerhetsregler i USA:s historia.

Denna tragedi var vad som krävdes för att genomföra reformer i New York City. Reformen skedde med införandet av obligatoriska brandövningar, installation av sprinklersystem, reglerade arbetsförhållanden och begränsade arbetstider för kvinnor och barn. I själva verket blev allt som orsakade dödsfallen i Triangle Shirtwaist Company​ olagligt.

Branden inspirerade till viktiga framsteg inom brandsäkerhet, inklusive skapandet av NFPA 101®, Life Safety Code® och inrättandet av American Society of Safety Engineers (nu American Society of Safety Professionals).


Artikel: NFPA Journal - Workplace worry

Iroquois Theatre fire, Chicago - 1903

Branden i Iroquois Theatre är en av de mest relevanta historiska bränderna för USA:s moderna byggregler. Allvaret i denna händelse fick lagstiftare vid den tiden att ompröva behovet av byggregler för att minimera risker och förlust av liv i framtiden. Denna nödsituation uppmuntrade begränsningar av maximal sitt- och ståkapacitet, förbättrade brandutgångar och rutter och väl markerade utgångsskyltar.

Del 1: Teatern



Del 2: Branden



Del 3: Efterdyningarna



Kort dokumentär - Fascinating horror:

Fängelsebranden på Ohio state penitentiary, Columbus - 1930

Den 21 april 1930 dödades 322 fångar i en brand på Ohio State Penitentiary. Fängelset hade byggts för 1 500 men vid tidpunkten för branden rymde det 4 300 intagna. Fängelset hade länge ett rykte om att en fruktansvärd grymhet pågick innanför murarna. När branden startade lämnades män att brinna, inlåsta i sina celler.

Efterdyningar:
Lagar om minimipåföljd ändrades, eftersom lagar som kräver straff för mindre brott ansågs vara bidragande faktorer till överbeläggning.
Lagar som antogs året efter (1931) skapade Ohio Parole Board, inklusive villkorlig frigivning för att släppa 2 346 fångar från anläggningen 1932.​

Artikel
Lessons Learned from the Ohio Penitentiary Fire

Brandrapport
Ohio Penitentiary Fire Report

​

Branden på Seacliff Mental Hospital, Nya Zeeland – 1942

Branden svepte genom en låst avdelning på Seacliff Mental Hospital och dödade 37 kvinnliga patienter.
Sjukhuset öppnades 1884 och byggdes huvudsakligen av sten, men avdelning 5, som hyste "svåra" kvinnliga patienter, var ett tvåvånings träbygge. Denna avdelning var alltid låst på natten, och nästan alla fönster stängda och låsta. På grund av personalbrist i krigstid innebar det att personalen bara kontrollerade avdelningen en gång i timmen. När de märkte att elden brutit ut hade byggnaden inom en timme helt brunnit ner till marken. Endast två av patienterna överlevde.

En undersökningskommission fördömde att man lämnat patienter inlåsta utan tillräcklig övervakning och fann att byggnaden hade utgjort en brandrisk. Dess uråldriga larmsystem, som måste låsas upp för att fungera, hade varit praktiskt taget värdelöst. Utredningen rekommenderade att framtida institutionsbyggnader görs av brandbeständiga material med nödutgångar, automatiskt övervakade brandlarm och sprinklersystem. Det tog många år innan dessa åtgärder infördes på alla institutioner.
Byggnadsinspektör Sidney Kershaw konstaterade att han hade varnat Seacliff för dess otillräckliga brandlarm, men hans varning hade inte följts.

En artikel om branden: The story of Seacliff, the most haunted place in New Zealand
​

Katastrofen i Victoria Hall - som ledde till uppfinnandet av panikreglage för dörrar, England - 1883

Victoria Hall fylldes av över 1000 barn för att se en magishow. Den var uppbyggd i tre våningar. I slutet av showen började underhållarna kasta ut presenter till barnen som satt längst fram. De nådde inte upp till dem som satt på de övre våningarna. Dessa barn började oroa sig över att missa alla presenter och började rusa ut och ner för trapporna.

En dörr hade reglats fast i golvet och hade endast en öppning på ca 50 cm. Barnen strömmade ut blev och det dröjde inte länge förrän en snubblade och sedan var katastrofen ett faktum. 183 barn kvävdes/trampades till döds.

Efter händelserna i Victoria Hall, började den brittiska regeringen ta lagliga åtgärder för att upprätthålla minimistandarder för byggnadssäkerhet. Detta ledde sakta till lagkravet att lokaler måste ha ett minsta antal utåtgående dörrar samt lås som kunde öppnas från insidan. Motiverad av Victoria Hall-katastrofen uppfann Robert Alexander Briggs panikreglaget som beviljades ett brittiskt patent den 13 augusti 1892.

Branden på Hartford circus - 1944

Torsdagen den 6 juli 1944 var en extremt varm dag i Connecticut. På ett fält på Barbour Street i Hartford besökte mellan sex- och åttatusen besökare en föreställning av Ringling Brothers Barnum & Bailey Circus.
Efter ett framträdande av den franske lejontämjaren, Alfred Court, tog berömda trapetsartister, Great Wallendas, sina positioner inne på den stora toppen och började sin rutin.
Samtidigt, precis utanför tältet startade en slarvigt slängd cigarett (en teori) en liten eld. Branden, när den väl kom i kontakt med tältduken, spred sig snabbt, till stor del på grund av att duken var vattentät genom applicering av paraffin som förtunnats med bensin.

En av artisterna lade märke till branden och skrek: "Tältet brinner!" Bandledaren Merle Evans fick snabbt sina musiker att börja spela "Stars and Stripes Forever", en förutbestämd signal till cirkusanställda att något var fruktansvärt fel.
Panikslagna besökare skyndade mot utgångarna, bara för att hitta flera av dem blockerade av djurburar i färd med att flyttas in och ut ur tältet. De som inte kunde fly genom de utgångarna började skära hål genom duken för att ta sig ut på egen hand.

På mindre än 10 minuter brann elden genom stolpar och stödlinor som skickade resterna av den 19 ton tunga toppen att krascha ner på dem som inte hade turen att redan ha rymt.

Som ett resultat av Hartford Circus Fire 1944 antog Connecticut nya, strikta brandsäkerhetsregler för offentliga föreställningar.



​

Branden på Happy Valley hästkapplöpningsbana, Hong Kong - 1918

Det var dag två av det populära, årliga derbyt. På grund av sin popularitet byggde man extra stånd för att kunna tillmötesgå det stora antal besökare. Dessa stånd byggdes av bambu och palmblad. De bygges ibland i tre våningar. På bottenvåningen serverades mat och dryck, medan de övre våningarna gav utsikt över derbyt.

Inspektioner gjordes av polis och brandkår innan eventet, men denna uppgift delegerades ofta till unga och oerfarna arbetstagare som sällan påpekade någon möjlig fara.

Efter morgonens tävlingar så hördes ett skrik från ett av stånden följt av folk som flyr i panik. Två av stånden hade börjat vingla, följt av kollaps. På grund av att många stånd var fästa i varandra så började en dominoeffekt av kollapser. Undertill fastnade över 3000 personer.
Några minuter senare kunde man se vit rök komma från de kollapsade stånden. Från matstånden som tillagade mat över grillkol, hade det börjat brinna. På grund av en torr vinter och starka vindar så spreds elden snabbt.

Det fanns brandkårspersonal på plats med de hade inga brandbilar eller brandslangar. När brandkåren väl kom med utrustning hade det gått nästan 15 minuter och de hade inte tillräckligt med material med sig och vattennivån var inte tillräcklig för att släcka elden. Över 600 människor dog.

Lärdomar
Gällande ståndens byggnadsmaterial; lärdomen var att ersätta sådana strukturer med icke brandfarliga. Om detta inte är möjligt skulle det finnas beredskapsplanering och försiktighetsåtgärder, såsom förbud mot rökning och matlagning. Brandkårens personal och utrustning måste vara i full beredskap på platser där brandrisken är hög tillsammans med tillräcklig tillgång på vatten. När det gäller publiksäkerhet måste man reglera och kontrollera närvaron för att förhindra att alltför många människor kommer in och/eller samlas i ett begränsat utrymme. Även för att säkerställa att dessa personer har tillräckliga utgångar för att snabbt kunna fly i alla nödsituationer.
Till derbyt 1919 hade man låtit bygga permanenta läktare i betong och tegel, man hade en större polis- och brandkårsnärvaro och mindre antal besökare.



​

Branden i varuhuset Ballentynes, Nya Zeeland - 1947

Branden i det prestigefyllda varuhuset i Christchurch var den dödligaste i Nya Zeelands historia. Branden startade i en källare vid 15.30-tiden. Personalen som såg rök komma från ett trapphus bad en kollega att ringa brandkåren.
Tragiskt nog loggade inte brandkåren detta samtal. När brandmännen anlände klockan 15.48 – var de dåligt utrustade för att ta itu med något större än en brand i en källare och då var branden utom kontroll.

Personalen på bottenvåningen antog att branden kunde begränsas och ingen allmän evakuering beordrades. Personal som kom tillbaka från en paus blev tillsagd att gå tillbaka till jobbet och kunder kom in i butiken så sent klockan 15.56.

Orsaken till branden blev aldrig fastställd, men man tror att det kan ha varit ett elfel eller en cigarettfimp.

Man fastställde senare att responsen från brandkåren hade varit otillräcklig och att byggnaden inte hade uppfyllt brandskyddsreglerna, även om den hade klarat sin senaste inspektion fyra år tidigare. Rekommendationer gjordes för förändringar i brandförebyggande och brandbekämpning i hela Nya Zeeland. Brådskande ändringar rekommenderades för byggregler och brandsäkerhetskrav för att förhindra liknande katastrofer.

Den stora stadsbranden i Vänersborg - 1834

En olycka kommer sällan ensam. Efter att Vänersborg drabbats av koleran 1834 och hade börjat återhämta sig drabbades staden av ännu en olycka. Museichef Peter Johansson berättar om den stora stadsbranden samma år.

Lördagen den 4 oktober 1834 kokade en gryta tran över vid skomakaren Kylanders fastighet i Vänersborg. Golvet fattade eld och katastrofen var ett faktum. Elden spred sig snabbt över de tätbebyggda trähusen och tog sig enkelt över de smala gågatorna i Vänersborg.

Återuppbyggnaden av Vänersborg präglades av brandsäkerhetsfrämjande åtgärder. Gatorna breddades och ränntomter anlades i kvarteren. Ett utvidgat torg och en nyanlagd stadspark bildade dessutom en brandgata, senare benämnd "Kulturaxeln" som löper i en öst-västlig riktning genom centrala staden.​

Den stora branden i New York 1835

Den stora branden i New York 1835, skedde mitt under en koleraepidemi. En lagerbyggnad i centrum började brinna och starka vindar gjorde att elden spred sig snabbt.
Även delar av East River, som var frusen, fattade eld då det läckte terpentin från lagerbyggnader ner till floden.

New York Citys befolkning hade växt med 60 procent under det senaste decenniet och tillgång till ordentlig sanitet och rent vatten saknades.
1837 byggde man Croton-akvedukten, som inbringade 12 miljoner liter om dagen, vilket gav brandmän vad de behövde för att bekämpa lågor och levererade en ren källa till husägare och företag.
​


Travel through time podcast om den stora branden i new York 1835