Så här tänkte vi i Helsingborg

Under min tid i Helsingborg var detta en av de frågor jag arbetade med. Det kan av vissa tyckas vara en oviktig fråga, men där håller jag inte med. Genom att särskilja signaturer kan man bara genom att titta på insatsrapporten se hur mycket personal som fanns från vissa stationer, vilka befälsninvåer som var på plats, om det var ordinarie styrkeledare också vidare. Dessutom är det en bra hjälp när man träffar folk på fältet att veta ungefär vilken kompetens man kan förvänta sig. Dessutom är det ett ypperligt sätt när man vill köra lite avancerad statistik i insatsrapportsystemet.

Såhär tänkte vi då (med gamla utbildningssystemet):

Brandmän heltid: Eftersom heltidsbrandmännen ofta roterar på stationerna ändrade vi ingenting på deras signaturer. Samma siffror oavsett vilken station de för tillfället är placerade på. Nummerserien här var 1 till 200.

Brandförman heltid: Brandförmannen behöll sina siffror man hade som brandman. Här ska vi dock komma ihåg att förmännen inte var styrkeledare, utan förmännen var hjälpredor till brandmästaren och rökdykarledare.

Brandmästare: Brandmästarna, tillika stykechefer, fick signaturer med två bokstäver. En stor bokstav och en liten. Till exempel Aa och Bb. Jag kan tänka mig att man i dagens system har bokstavssignaturer på styrkeledarna (utan att ha tänkt jättemycket på det)

Brandingenjör: Brandingenjörerna hade också två bokstäver, men stora. Till exempel AA och BB.

Deltidsstationerna: I Helsingborg fanns det fyra deltidsstationer. De var numrerade 230, 240, 250 och 260. Där införde vi en egen nummerserie för varje station. 230 fick 300-serien, 240 fick 400-serien också vidare. Kårchefen på varje station fick nummer 1 i serien. Det vill säga 401, 501 etc. Jag har för mig att styrkeledarna fick de fyra första siffrorna i serien, men det är jag inte helt säker på.

Vad gäller siffrorna tror jag inte man skall vara rädd för att gå upp till fyrsiffrigt om man bygger en större organisation. Det underlättar logiken betydligt.

Angående att välja bokstavssignaturer så bör man inte låta samma signatur finnas på två personer även om det är AA och Aa. Vid statistik och inmatning i dataprogram finns det alla möjligheter att det ställer till bekymmer. Dessutom är det ju omöjligt att via radio höra om det är stora eller små bokstäver.

En annan sak att tänka på är att inte tillåta signaturer som låter likadant när de uttalas även om de stavas olika. Till exempel kan i och j låta likadant. Kanske skall man inte ha både is och js.

Ytterligare en aspekt på det är att när man blandar stora och små bokstäver finns det de som ser likadana ut. Till exempel stora i och lilla L ser ju likadana ut i vissa typsnitt. AI eller Al är ett exempel.

Angående valet av bokstavssignatur använde vi i första hand första bokstaven i förnamet och efternamnet, i andra hand första i efternamnet och sista i efternamnet. Givetvis fanns det en del avarter, som min egen, PO. Jag kallades Peo och det föll sig naturligt att spinna vidare på det.

Förutom den operativa personalen så hade vi en nummerserie för larmoperatörer 210-230, Ambulanspersonal, verkstadspersonal, övrig dagtidspersonal (ej brandutbildade)

Säg till om det är något jag skall förtydliga.

Hälsningar / PO