"Det har vid upprepade tillfällen förekommit, att brandmän under pågående övningar med räddningslinor av olika anledningar störtat till marken samt därvid antingen ljutit döden eller erhållit skador av olika slag. För att minska riskerna härför, är det nödvändigt att räddningslina före användning undergår en ur teknisk synpunkt tillfredsställande provning för att man därigenom må försäkra sig om att materielen är i sådant skick, att den är i stånd att motstå de påfrestningar, för vilken den utsättes.

Riksbrandinspektören har, i avsikt att i möjligaste mån söka undvika dylika olyckshändelser, ansett det påkallat att i anvisningsform meddela vissa synpunkter i sistnämnda hänseenden. Anvisningarna, vilka utarbetats i samråd med Kungl. Arbetarskyddsstyrelsen, vilja sålunda tjäna till ledning dels då det gäller att bedöma olika slag av material för räddningslinor, vilket kan vara av värde bland annat vid inköp, dels ifråga om olika former av provningsförfarande, dels ock vid förvaring och underhåll."

"Den 1 januari 1952 träder en ny kommunindelning i kraft. På många håll kommer den att medföra avsevärda förändringar ifråga om kommunernas storlek. Små kommuner komma att sammanslås till större enheter för att därigenom skapa ett bättre ekonomiskt underlag för ordnande av nödvändiga kommunala angelägenheter. Sålunda kommer bl. a. möjligheterna att erhålla ett effektivare brandförsvar att ökas i betydande utsträckning.

Brandlagens och brandstadgans föreskrifter rörande brandförsvaret har i många kommuner på grund av kommunernas små ekonomiska resurser icke kunnat beaktas i den omfattning som i och för sig varit önskvärd. Det har på många håll befunnits lämpligt att avvakta den nya kommunindelningens genomförande för att på ett fullt betryggande sätt kunna ordna brandförsvaret.

De kommunala myndigheterna i storkommunerna komma emellertid säkerligen att utöver de spörsmål som beröra brandförsvaret ställas inför många andra problem, som i föreliggande sammanhang kräva sin lösning. Brandförsvarets målsmän, brandstyrelser, brandchefer m. fl. torde därför icke få någon lätt uppgift, då det gäller att få sina särskilda önskemål tillgodosedda. Men det gäller för dem att bevaka brandförsvarets berättigade krav, så att brandlagens föreskrifter, att i varje kommun skall finnas ett brandförsvar, som "tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand», nu blir till fullo förverkligat. För att tjäna kommunerna till ledning vid genomförandet av de åtgärder som i fråga om brandförsvaret aktualiseras av kommunindelningen har riksbrandinspektören utarbetat nedanstående anvisningar."

"Under senare år har, särskilt i vissa delar av landet, förmärkts en påtaglig tendens bland municipalsamhällena att i bl.a. brandförsvarshänseende återgå till moderkommunen för att därigenom undslippa den dubbla skatt, som föranletts av deltagandet i, förutom samhällets, även moderkommunens brandförsvarsorganisation.

Inför den förestående storkommunindelningen har denna tendens ytterligare skärpts. Då det inom skilda delar av landet synes råda olika uppfattning om vad som i brandförsvarshänseende normalt bör krävas av ett förutvarande municipalsamhälle, har riksbrandinspektören ansett skäl föreligga att giva en sammanfattning av de ifrågavarande kraven."