Vi har analyserat de senaste ca 20 årens skogsbränder och brandväder i landet, och har då nyttjat två skilda databaser. Dels IDA, insatsrapporteringen för åren 1996–2018 dels SMHI:s återanalyserade brandriskdata 1999–2018 (exklusive 2007) som består av interpolerad väderdata, så kallad MESAN-data, omräknad till daglig brandrisk för nästan 4 000 gridpunkter över hela landet.
...
Vår analys av brandvädret för 68-årsperioden mellan 1951 och 2018 visar att även om 2018 sticker ut som ett extremt högriskår under de senaste två decennierna så uppvisade ett antal år längre tillbaka ungefär samma antal högsriskdagar som 2018.
...
Till sist föreslår vi en ny indelning av den 6-gradiga ”brandriskskalan” som utfärdas av MSB baserat på prognoser gjorda av SMHI. Den föreslagna ändringen påverkar de tre lägsta indexnivåerna för att bättre avspegla risken för allvarliga skogsbränder.

För att analysera om det skett långsiktiga förändringar i risken för skogsbrand i Sverige har vi därför bearbetat väderobservationer och beräknat skogsbrandsrisken vid nio lokaler i Sverige, från Jokkmokk i norr till Växjö i söder. För att uttrycka ’risk’ använder vi olika index inom det kanadensiska brandrisksystemet, som sedan 1996 även används i vårt land. Vi har beräknat fullständiga riskindex från 1951 till 2020 och analyserat förändringarna med avseende på förändringar i olika väderparametrar. För att beräkna riskindexen krävs tillgång till uppgift om daglig luftfuktighet och vind, vilket generellt saknas i väderdata före ca 1950. För att ändå kunna utnyttja äldre väderobservationer visar vi hur det går att med endast dagliga uppskattningar at temperatur och 24-timmars nederbörd göra rimligt säkra säsongsuppskattningar av Duff Moisture Code (DMC), vilket är det del-index som beskriver fuktkvoten i skogsförna strax under ytan. DMC är i sin tur tätt kopplat till FWI- index (se nedan), särskilt uttryckt som säsongsmedel. Vi gör dessa säsongsuppskattningar på samma nio lokaler från 1860 och kan därmed analysera trender över en period av 160 år.